Revidering av utstationeringslagen

Medlemskapet i EU innebär att det är möjligt för den enskilde att flytta till ett annat medlemsland för att arbeta. Då gäller samma arbetsvillkor som för den inhemska arbetskraften.

Men EU-reglerna innebär också att det finns en möjligt för ett företag att tillfälligt skicka sina medarbetare till ett annat EU-land för att utföra arbeta där, s.k. utstationering. Regler om detta finns på EU-nivå i utstationeringsdirektivet. Utstationeringsdirektivet har sedan införlivats i svensk rätt genom utstationeringslagen.

Utstationeringsreglerna innebär att svenska fackförbund kan kräva svenska kollektivavtal, ytterst med stöd av stridsåtgärder, som garanterar de utstationerade bl.a. minimilön i Sverige.

Den 21 juni antog dock ministerrådet en ny överenskommelse om revidering av utstationeringsdirektivet. Av ändringarna följer att utstationerade arbetstagare i större utsträckning ska likabehandlas med inhemska arbetstagare när det gäller lön och ersättningar, d.v.s. möjlighet att kräva lika lön för utländska som för svenska arbetstagare som gör samma jobb. Vidare innehåller det ändrade direktivet bestämmelser om bl.a. utökat skydd för uthyrda och långvarigt utstationerade arbetstagare, tillgång till information om arbets- och anställningsvillkor och samarbete mellan myndigheter.

Sverige har nu två år på sig att införliva ändringarna i svensk rätt.

Regeringen har den 12 juli utsett Marie Granlund till särskild utredare med uppdrag att se över hur ändringarna i utstationeringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Uppdraget ska redovisas den 31 maj 2019.

Förbundet kommer att följa utredningens arbete. Förbundets inställning är att det är viktigt att försöka påverka utredningen för att se till att Sverige inte gör en överimplementering.